Kinasyndromet

Mittens rike ligger inte i Oskarshamn. Faktum är att i hela västvärlden åldras reaktorerna och ersätts sällan med nya. Hälsovård för kärnkraft är möjligen en nisch för investeraren. Den som vill ta del av tillväxt behöver dock blicka österut.

chimney-1733_640
BIld: Pixabay

Energins värld blev hela världens energi

Konsumtionen av energi är sammanvävd med miljö och tillväxt på ett minst sagt intrikat sätt. Det uppenbara är förstås att tillgången på billig energi har varit en nyckel för att fler kommit ur fattigdom men en belastning för naturen.

Det omvända gäller dock också. Tillgången på tillväxt är avgörande för efterfrågan av energi och planetens begränsningar styr hur mycket energi vi vill utnyttja. Det här förhållandena var inte frågor som på allvar hade en ekonomisk innebörd under 1900-talet. Mer energi var som mer pengar, något som i allt väsentligt var något att eftersträva.

Nu är det minusräntor på pengarna och världens energibehov växer allt långsammare. Det beror till del på stora obalanser när många investerade alldeles för mycket i ny kapacitet millenniets första år.

Fast det beror också på att i stora delar av världen tar tillväxten nya former när tjänster blir viktigare på varors bekostnad. En åldrande värld producerar också mindre. Slutligen, och mer entydigt glädjande, beror det på allt effektivare energianvändning.

De kommande tjugo åren mer än dubblas världens BNP medan energibehovet bara stiger med en tredjedel, enligt BP Energy Outlooks statistiksammanställning. Lägg till det en snabb tillväxt i förnyelsebar energi och den nuvarande överkapaciteten av energi och utrymmet för tillväxt för den övriga energisektorn är högst begränsad.

energikonsumtion

Från 1973 till 2014 stod Kina för 34 procent av ökningen av världens energikonsumtion, enligt IEA. Lägger du till andra tillväxtländer utanför OECD i Asien drar andelen iväg över 50 procent. Så här ser det för övrigt nästan vad du än tittar på för vara de senaste decennierna. Kläder, lastbilar, bomull eller mat – bilden är den samma.

I många fall har hela tillväxten i efterfrågan skett utanför OECD. Så är till exempel fallet med industrimetaller, som koppar. Där har, enligt World Bureau of Metal Statistics, efterfrågan backat något från drygt till knappt 3 miljoner ton per år i OECD de senaste åren. Samma period har Kina gått från en förbrukning på några hundra tusen ton till 5 miljoner.

Nu lämnar Kina, genom sin mer ambition att få en mer tjänstedriven ekonomi, över den stafettpinnen till andra länder. I och med att ny teknologi sprids samtidigt med tillväxten, så är dock huvudscenariot att tillväxten i energikonsumtion åtminstone inte accelererar de kommande decennierna.

Kärnkraftens roll i förändringen

karnkraftsproduktion

Oljan är på tillbakagång, åtminstone sett till de flesta analytikers prognoser. En viss tillväxt blir det ändå de kommande åren. Naturgas och särskilt kol är däremot experterna oense om hur de kommer att utvecklas. En vanlig gissning är att åtminstone kolet kommer att backa framöver men först efter en period av fortsatt tillväxt. Mycket beror på hur snabbt och brett förnyelsebar energi slår igenom, vilket i sin tur är nära kopplat till politiska beslut.

I den här globala ekvationen är kärnkraften en särling. Den har relativt sett stora initiala investeringar och varje reaktor ska sedan ge energi under decennier. Därför finns inte riktigt samma diskussion om mer kortsiktiga fluktuationer i utbudet inom kärnkraften, som kännetecknar exempelvis oljan. Det verkar därför som om kärnkraftens framtid är mer förutsägbar, åtminstone om effekten av eventuella olyckor räknas bort.

I USA och Europa räknar The World Nuclear Industry Status Report 2016 med att produktionen faller när kärnkraftverk tas ur bruk utan att lika många nya startas. Även i klassiska kärnkraftsländer som Frankrike är ambitionen nu att växla ned andelen som kommer från kraftkällan. Det är en kombination av direkta politiska beslut och en investeringsmiljö där det inte går att finansiera ny kärnkraft ens till dagens ultralåga räntor.

Det är i de här länderna världens åldrande kärnkraftspark står. Medelåldern på världens 402 kärnkraftverk är 29 år. Sextio är över fyrtio år gamla. Kärnkraftverk fungerar lite som gamla bilar. De kostar allt mer att hålla igång och till slut är de inte ekonomiskt försvarbart längre.

Risken i andra vågskålen är att säkerheten inte anses vara tillräcklig i äldre reaktorer. Det drivs dels av konkreta problem i respektive kraftverk, dels av den internationella diskussionen inom och utom kärnkraftsindustrin. Exempelvis var det många som ansåg att de fyrtioåriga reaktorerna i Fukushima var för gamla.

Det här gör att investeringar i den här delen av världen alltså är en en spekulation i att kraftverken kan vara igång längre än marknaden räknar med.  En annan naturliga nisch för en värdeinvesterare är förstås titta på vem som tillhandahåller teknik för att förlänga livslängden på kärnkraft.

Det som däremot har svagt stöd i framtidsscenarier är förhoppningen om nya kärnkraftverk eller markant högre elpriser. Det sistnämnda hindras tillsvidare effektivt av att det finns så mycket potentiell kraft att starta upp från de olika energislagen. Här är alltså inte kärnkraft något undantag. För om elpriset stiger, så är sannolikheten stor att livslängdsinvesteringar blir lönsammare att genomföra.

Kina – det förlovade landet?

andel-av-tillv-asien-oceanien

Mittens rike för kärnkraften är Kina. Det är här de nya reaktorerna byggs och det här den långsiktiga tillväxten på producerad energi finns. 2015 var det landets tio nya reaktorer och en tillväxt på över 30 procent producerad kärnenergi som helt förklarade att världens produktion av kärnkraft ökade 1,3 procent.

I år pågår bygget av 58 nya kärnkraftverk. 21 av dem ligger i Kina och många av de övriga i andra tillväxtländer. Toppåren i slutet på sjuttiotalet byggdes över 200 per år runtom i världen.

För att förstå Kinas energipolitik behöver man dock betänka att det är men framför allt tidigare sett sig som en av det stora energikonsumenterna. Nu avtar tillväxten i hela Asien de kommande decennierna. Den andra stora trenden är att kol visserligen fortsatt växer men inte i den takt det gjort.

Det senare gör ändå att kärnkraften förväntas växa med 1,9 procent per år fram till 2035. Omställningsbehovet är helt enkelt så stort att investeringar i förnybar energi inte räcker till för att ersätta kolkraften. Vill man det då? Jodå, det är en i högsta grad levande fråga i Kina att göra något åt den hälsofarliga luften.

Mycket talar alltså för fortsatta investeringar i kärnkraft framöver i Kina.

Bolagens knepiga finansiering

Många bolag med fokus på kärnenergi, som franska Areva, har mer eller mindre kollapsat. Andra som svenska Vattefall har fått se sina kreditbetyg sänkas.

Det är dels allt högre kostnader och låga priser som sänker bolagens lönsamhet, dels att tilltron från finansiärer sviktar. Det i en bransch som länge var arketypen för låg risk hög belåning. När nu den upplevda finansiella risken ökar, så blir lånen ett problem. Precis som banksektorn är det dessutom svårt att finansiera en verksamhet med nyemissioner när värderingen ligger under det bokförda värdet på eget kapital. För vem investerar en krona som direkt devalveras när den når bokföringen.

Det är helt klart en knepig situation men som alltid så återspeglas det i priset på bolagen. Där låga värderingsmultiplar är legio. Ta E.ON som exempel. En av aktierna som lyckats ta sig över 1 i värdering av eget kapital. Var utom möjligen i banksektorn går det att hitta förväntad direktavkastning på 5,4-5,6 procent 2016-2018 och p/e-tal under 10 samma period? Allt enligt Stock Piper.

Samtidigt är det bra att veta att bolagen helt klart har egna kort att spela ut i det här spelet. Politiker pressas på olika sätt med allt från krav på tullar till olika subventioner för att hålla igång lokala reaktorer. Exempel finns både i Frankrike och USA.

Den som undrar varför det finns trovärdighet i den utpressningen kan gå tillbaka till första stycket i den här artikeln. Visst är kärnkraften pressad men energin har förstås inte helt tappat sin roll som motor i tillväxten och den är det ju också problem med.

Några slutord om kärnkraft som investering

Vad ska då en investerare ta med sig av den här överblicken av prognosmakarnas gissningar? För det första förstås att det är gissningar. Några iakttagelser framstår dock som mer robusta slutsatser.

Det verkar inte i närtid troligt att det kommer stora investeringsbeslut i kärnkraft i Europa. Det skulle sannolikt krävas något i stil med ett radikal annorlunda säkerhetsläge och en minskad vilja att exempelvis importera gas från Ryssland.

Med mindre att en ny stor olycka inträffar lär också trenden att förlänga reaktorernas livslängd hålla i sig. Elpriset är svårt att gissa men det finns argument, inte minst möjligheten att slå på mer produktion, som talar för stabilt låga priser.

Kina då? Eller för den delen andra tillväxtländer. Ja, mycket talar för att deras energiefterfrågan inte växer så fort som vi vant oss vid. Däremot växer den. Dessutom gör omställningen bort från kol, i vilken takt det nu blir, att kärnkraft ändå kommer att växa.

En reflektion från ett top-down-perspektiv på investeringar är att precis som oljan verkar dämpade men snart inte längre försämrade förutsättningar vara ett möjligt scenario. Åtminstone på medellång sikt -kanske några år. Det som då kan bli intressant är den fortfarande höga direktavkastningen en del bolag har.

Helt klart är att kärnkraft inte längre är lågriskinvestering. Det är snarare högspänning.

Share:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *